fredag 30 januari 2015

Vill ha det som kallas öppen kommunikation


Har fått till mig att jag kan vara väldigt dålig på att kommunicera.
Men jag vill verkligen ha en öppen kommunikation.
Trots det är det inte alltid som det jag säger kommer fram.
Får försöka ändra på det,
 men inser att jag kan behöva lite hjälp.


Köpt ny matta för att förtydliga 
när jag inte blir förstådd.


Bland annat att skorna ska tas av på mattan.

onsdag 28 januari 2015

Green day i köket



Känns lite fattigt att baka utan att få äta upp det,
trots att det bringar pengar till välgörenhet.


Men det går ju att göra någonting åt det.


Parallellbakning kallas det.




Sedan är det bara att välja vad man vill smaka.
Ger guldkant på tillvaron,
sälja guldsnippor och äta sockerkaka med en väninnan. 

src=http://www.lakarmissionen.se/portal/pls/portal/docs/1/1910005.JPG

Panzisjukhuset på pg 90 00 50-6
Direkt via postgiro eller via köp av en guldsnippa (100 kronor/st) som visar vad du stödjer,
hela snippor!

tisdag 27 januari 2015

Det kunde ha varit jag. 70 år sedan Auschwitz befrielse



Jag är en av dem
som skulle kunna vare en bödel.
Inser detta när jag är med och "plockar höns" till transport.

Associerar till Auschwitz.
Långa trälängor som ska tömmas.
Hemsk luft och lukt.
Ingen pardon,
ingen lämnas kvar.
En del kacklar och skriker,
andra helt tysta.
Stoppas ned i lådor som stuvas in i lastbilar
för transport till Tyskland.

Först obehag och önska om att hönsen ska få leva kvar.
Men kan alla andra gå in på rad
och ta tre hönor i varje hand,
så kan väl jag?
Efteråt en tillfredställelse av att ha varit duktig.
En grupptillhörighet av oss som klarar av
att plocka höns till transport till Tyskland
som äter det vi svenskar inte vill ha
(vi vill ha kyckling).

70 år sedan Auschwitz blev befriad
och jag tänker på vem som kunnat vara bödel,
att det faktiskt mycket väl hade kunnat vara jag.

Men jag har tur.
Det var inte jag.

söndag 25 januari 2015

Har i mina händer möjligheten att göra skillnad


Solen skiner på mina guldsnippor
och på min välgörenhetstanke.

Förstår helt plötsligt att jag har i mina händer
möjligheten till att göra skillnad.

Beställningar som rullar in och hela idén börjar likna en affärsverksamhet 
där jag måste få rådgivning, vilket jag också får av mina kollegor.
Priset ska vara 100 kronor styck
eftersom de inte tycker att jag ska gå back
trots att det går till välgörenhet.


Så nu bakar jag snippor
för att få in pengar till Panzisjukhuset i Kongo,
så att det ska finnas resurser att laga deras våldtagna flickor och kvinnor.





LÄS:
http://www.lakartidningen.se/Aktuellt/Nyheter/2013/08/Tva-miljoner-valdtagna-i-krigets-Kongo/
OCH
http://www.icakuriren.se/Kropp-Sjal/Valgorenhet/Kattis-Ahlstrom-moter-krigets-offer-i-Kongo-Kinshasa/

bild
Doktor Mukwege går undan efter dagens sista operation. Han har opererat våldtäktsskadade sedan 1999, men blir fortfarande berörd av att se resultatet av hatet.

Panzisjukhuset på pg 90 00 50-6
http://www.pmu.se/stodarbetet/aktuellakampanjer/panzisjukhusetbehoverdinhjalp

onsdag 21 januari 2015

Det fria ordet betyder inte alltid frihet

Det fria ordet.
Det viktigaste vi har och det som bäst kännetecknar om vi har yttrandefrihet.


Men hur fritt får ett ord lov att vara
om det kränker, sårar och förlöjligar?


Januari 2015
12 journalister avrättas på sin tidningsredaktion.
En avskyvärd handling
och
hela Europa ställer sig bakom yttrandefriheten.

Men om det fria ordet är så viktigt i ett samhälle som vill vara fritt,
varför demonstrerar i så fall inte världen,
varför fylls inte tidningarna med sin avsky
och varför diskuteras inte säkerheten för alla kvinnor 
som inte har det fria ordet
att få säga vad de tänker och tycker i sitt egna hem
utan att bli slagna (och ev. ihjälslagna)?


Kanske dags att börja vässa andra vapen än pennorna
om vi ska försvara yttrandefriheten?


För är det något som ska försvaras så är det stumma rädda kvinnor 
framför orädda starka män 
(om vi nu ska prioritera åtgärderna för yttrandefrihet).
Om vi nu tycker att det är det vi vill 
i ett demokratiskt samhälle som värnar om yttrandefriheten.


Fotnot. Jens Tärning har illustrerat översta bilden som är 
"lånad" och redigerad från Norrköpings Tidningar.

Lilla bilden är från tidningen Charlie Hebdos förstasida.

Sista bilden är ritad av mig
i ett försök att rita satir,
men det är inte jag.

tisdag 20 januari 2015

Huvudlös

Ser in i mig själv dagen före min 47:e födelsedag


och tänker att jag har ingenting att vara rädd för.

Dagen efter förstår jag att jag inte kan lita på en spegelbild.
Eller är det precis vad jag kan göra
bara jag väljer ut rätt bild?


Huvudlös.
För när jag på min födelsedag ska baka paj
ser jag inte skillnaden på svarta vinbär och blåbär,
 röda krusbär och körsbär då jag tar ut bär från frysen.
Glömmer helt bort kameran,
 så några traditionella kort på mina gäster blir det inte.
Sedan kommer kronan på verket när jag dagen efter sitter
 i pyjamas helt mörbultad efter ett träningspass 
och de ringer från jobbet:
"Vi väntar på dig, du ska jobba i natt."

Men inte deppar jag ihop för det.
Får se det från den ljusa sidan.


Någon vill ha mig ändå.

torsdag 15 januari 2015

Äntligen ombytta roller



Gillar ombytta roller
när barnen väljer, köper och sätter fot på granen samt får dit belysningen
och jag klär den


och bara i min egen smak,
utan en massa kompromisser vid val av 
julgransprydnad.


Blev ett fårigt utseende i år.


   


 

Med en uggla som fick dölja att alla grenar inte var på plats.


Men nu är det som vanligt igen.
Tjugonde dag jul passerad 
och julen borde ha dansats ut.


onsdag 14 januari 2015

Står en äkta feminist vid diskbänken?



Mamma är feminist får jag höra
när jag säger:
- Nu gör jag det här och ingenting annat!

Har en deadline som ingenting får störa eller förstöra,
så jag står och målar guldsnippor på bästa 
mammatid.


Är det därför jag betraktas som en riktig feminist av mina barn?
För att jag prioriterar just nu mitt projekt att få in pengar till 
Panzi-sjukhuset i Kongo som opererar trasiga snippor 
och
 terapeutar våldtagna själar?


Kanske det,
men står verkligen en äkta feminist vid diskbänken?

lördag 10 januari 2015

Egentid


Jag tycker att det borde finnas en gräns för hur en lång en sovmorgon får vara.
Sonen kontrar med att säga:
Du gillar ju att ha egentid så då kan du få egentid hela förmiddagen.
Han har förstås rätt. Jag gillar att ha egentid med ljudbok och fritt valt arbete
men en hel förmiddag känns lite väl mycket
..... att sova bort.

torsdag 8 januari 2015

Amputerade är goda

Först säger jag nej,
men när jag ser att ananasen är amputerad så smälter hjärtat.


Vet att amputation inte försämrar kvalitén på det som är kvar,
så inte ratar jag en amputerad oavsett om det är en ananas
eller någon av något annat slag.


Blir riktigt sugen.


för inte är det väl ICA-Stig
som får mig sugen på ananas?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...