torsdag 28 april 2016

Typ som storleken av en valnöt

Kommer att tänka på att hästens hjärna är typ
som storleken av en valnöt.


Precis som min.


Storleken har ingenting med intelligensen att göra.


Har heller ingenting med om det finns fallrisk.


Men kanske att det har betydelse för 
om det finns fallrisk igen.


Åtgärdar detta med ett olevande stöd.


Hjälper två sekunder tills jag glömt bort 
hur lätt det är att falla, 
med ett ben och vind från fören.

Och förresten,
vem vill förstöra sin profil med ett hus som stöd?
Inte jag i alla.
Vill vara snygg och självständig,
oavsett storleken på hjärnan.



onsdag 20 april 2016

Det händer när jag vilar?



Det händer när jag vilar
skriver Tomas Sjödin.

Låter helt fantastiskt och jag förstår 
att jag måste gå in för det här och läsa boken på riktigt.
Börjar med att köpa flera olika pyjamaser 
(Köp 3 betala för 2)
och så sätter jag i gång att vila,
direkt efter att jag gått upp från sängen.


Märker att det händer,
nämligen att något annat tar form
än det vanliga dåliga samvetet
när jag vilar,
förmodligen tack vare innehållet i boken.


Vilan är inte något man i första hand är värd.
Ingenting man förtjänar heller för den delen. Den är en plikt,
så nödvändig att man gör klokt i att hemfalla
åt den ett helt dygn i vekan.
Föga upphetsande, kan tyckas, men räddar den ens liv
kanske man kan stå ut?


Vila först!
Ingen av oss vet vad morgondagen kommer att innebära.
Därför kan det vara klokt
att möta den med ett visst mått av ork.

Bästa boken!
Finns mycket att ta till sig.
Lovar.
Läs den!

söndag 13 mars 2016

Rätta virket för flygturen, tur och retur!

L

Nöden har ingen lag så därför blir det att jag gör det mest förbjudna.



Tar ombord vapen på flygplanet.

Gör mig kanske till en potentiell terrorist och visst är det så. 
och som de flesta terrorister verkar jag inte ensam.


Har fått hjälp med att införskaffa rätta grejerna,
så att inte metalldetektorn tjuter i passkontrollen


Bara för att kunna utföra mitt uppdrag,
att inte förspilla någon kvinnokraft eller om det är att jag vill ha lite motståndskraft när vi flyger på höga höjder.



söndag 21 februari 2016

Rasbiologiska registret saknar en människoart


Ser mig själv
och inser att rasbiologiska institutet missade en människoart.


Potatissläkten.

Karaktäriserade av sina potatisnäsor.

Syns ganska väl om man tar en fulbild på sig själv.
Jag har en potatisnäsa!

Men jag tröstar mig själv att den här näsan kan man inte göra mos av.
Duger heller inte som sättpotatis
(om du nu hade tänkt sätta dig på mig).

Den här näsan kan bara duga till grisfoder
och att lukta sig till god mat.


Gör mig ganska nöjd och glad över min näsa.

Men jag tror inte att den bilden passar in i 
rasbiologiska institutets register.




För inte vill de väl visa någon som är nöjd och glad
trots brunögdhet och så med den där karaktäristiska näsan
som visar människoarten
 som har bökat i jorden sedan människans begynnelse.

Fotnot: 
Rasbiologiska institutet grundades 1922 och upphördes 1958. 
Verksamheten knöts då till universitet
där de rasbiologiska registrena nu förvaras i dess bibliotek.

torsdag 11 februari 2016

Tröstas av ingen ordning




Det är ingen ordning på mina papper
tröstar jag mig med att tänka,
när jag just inte har någon ordning på mina papper.


Tröst?

Jo, för att det var vad 
Bodil Malmström 
inte hade
och vad blev det av det?



Ett hjärta som slog och gav ordning på orden
när allt annat var i oordning för människan på jorden.


Det här är hjärtat


Knytnäven i bröstet
Dånet som i en domkyrka därinne
Ett slag framåt och två tillbaks
Två tredjedelar för ljudligt
För hårt

Det är det som är döden
Det att du aldrig svarar igen
Men att förstå det



Lustigt att bli tröstad av någon annans oordning.
Men är jag lik henne i det sämsta
så kanske jag också har chans att vara lik i det bästa,
att få orden ringla som en flod på våren.




Nä det gör ingenting
 att det ingen ordning är på mina papper. 
Det ger fortfarande tröst
nu när Bodil Malmström inte är med oss på jorden.


tisdag 9 februari 2016

Mellan varven

Matt,


men jag har lite energi mellan varven.


Gör att jag glömmer bort att jag faktiskt är sjuk
och orkar ingenting.
Förutom att instagram´a,
mellan varven.




onsdag 3 februari 2016

"Gött" med raggning på nätet.

Kan inte låta bli att försöka ragga på nätet
med en riktig raggarbild.


Gör min självbild mest rättvis
med att inte visa upp fläsket.


Men det finns ju där.


Gör mig komplett
tillsammans med mina söt-sura lingon
som också kan vara jag.



 Men förresten...
varför skulle jag bjuda ut mig?

Lika bra att avsluta den här raggningen.


Ville bara pigga upp tiden i köket 
eftersom det inte är roligare än vad man gör sig.



lördag 30 januari 2016

Jaga dagen

Har förstått att vissa har förmågan att fånga dagen
medan jag själv ägnar mig åt till att jaga dagen.


Skyller på mitt dåliga livssinne.
Kan jämföras med bollsinnet.
Vissa har förmågan att fånga lyra på de flesta av slagna bollar i en brännbollsmatch 
medan andra med liknande gener som jag, får springa och jaga bollen, 
för att i bästa fall kunna få tag i den,
 för att i bästa fall igen
kunna skicka den till lagets brännare.



Allt för att vinna poäng trots att lyran aldrig går att få.


Jagar dagen
vilket betyder jaga receptet på dajmbiskvier
och sedan baka dem.
På en och samma dag.


Varför då?
För att kunna fånga dagen.
Vilket jag först förstår att jag lyckats med
då jag stoppar biskvien i munnen.



Mmmm....
Smakar lika gott som att ta en lyra med en hand.


Receptet har jag fått av Amanda som är dotter till min arbetskamrat Hayat,
 som skickade länken på receptet.
Här finns det:
http://www.jennysmatblogg.nu

Och här kommer nu mitt färgglada lag,
mina koppar med fat.







onsdag 20 januari 2016

Det nordiska ljuset

Nu är det här


Det nordiska ljuset.

Vilket varje konstnär som vill kalla sig konstnär måste kunna måla.


Men om konstnären inte kan?
Vad gör hon då?


Kanske lägger ut vernissagen i hagen


för att just få in det nordiska ljuset i tavlan.


Gör att man kan kalla sig konstnär 
en liten stund här i Norden.


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...